Materiens dubbla natur: Vägen från fysiska egenskaper till livserfarenhet

I den moderna världen av filosofi och kognitionsvetenskap intar diskussionen om hur levande subjektiva upplevelser föds ur den fysiska materiens livlösa "kyla" en viktig plats. Inledningsvis presenteras materia som ett slags fundament med kvantitativa egenskaper som styrs av de matematiska lagarna om rörelse och ömsesidig attraktion. Men det är genom våra förnimmelser och efterföljande mentala processer som denna kalla substans omvandlas till något mycket mer.

Kärnan i processen är att direkta sensoriska data i sig inte skapar en integrerad och meningsfull bild av verkligheten. Endast genom aktiv fantasi och mental bearbetning struktureras denna "råa" information och får en levande individualitet och mening. Materien befinner sig alltså i skärningspunkten mellan två ordningar – å ena sidan mäts och analyseras den av fysiken, och å andra sidan blir den, tack vare speciella medvetandehandlingar, en arena för uppkomsten av tankar och självmedvetande.

Sammanfattningsvis kan det noteras att omvandlingen av det fysiska substratet till en fullfjädrad livsupplevelse visar på en häpnadsväckande enhet av de strikta naturlagarna och de dynamiska medvetandeprocesserna. Denna dubbla aspekt kastar inte bara ljus över den mystiska mekanismen för bildandet av subjektiva upplevelser, utan betonar också vikten av mentalt bidrag till skapandet av den materiella verkligheten i vår uppfattning.
Hur kan livlös materia generera subjektiva upplevelser?
Enligt ovanstående citat är förklaringen av fenomenet subjektiv upplevelse som genereras av icke-kännande materia baserad på distinktionen mellan materiens fysiska egenskaper och de kvaliteter som uppstår inom ramen för upplevelsen av medvetande. Det vill säga, materien själv är bara ett substrat som har vissa kvantitativa egenskaper (t.ex. rörelse och ömsesidig attraktion), men när våra förnimmelser verkar på detta substrat sker en omvandling – någon självständig akt av fantasi eller mental process "förbryllar" den råa sinnesdatan och förvandlar den till en holistisk upplevelse.

Som nämnts i en av källorna:
För att av sådana data, som i och för sig varken representerar en bestämd enhet eller en objektiv verklighet, skall kunna bilda sig en bestämd objektiv företeelse, är det alltså klart, att det är nödvändigt med en viss självständig (d.v.s. icke bestående av förnimmelser som sådana) handling, som vi kallar inbillning. Således ges verkligheten av ett objektivt fenomen inte av sensorisk erfarenhet, utan av fantasi; Den uppenbaras inte i sinnenas förnimmelser, utan i sinnets bilder eller idéer." (källa: 1260_6299.txt)

Denna text betonar att direkta förnimmelser inte kan bilda en fullständig verklighet av sig själva; Det behövs ytterligare en mental (imaginär) handling som strukturerar och ger enhet åt de olika sensoriska data. Med andra ord genererar materia subjektiva upplevelser genom en tvåfaldig process: det första stadiet är direkt fysisk handling (som hör hemma inom känselsinnet och den yttre världen), och det andra stadiet är den aktiva bearbetningen av dessa förnimmelser av sinnet, vilket ger dem mening, form och individualitet.

En liknande separation av de två klasserna av materiens kvaliteter kan också spåras i en annan källas resonemang:
Om förnimmelsen endast tillhör en organisk kropp, om den alltså är en härledd företeelse av materien, så måste den inordnas under kategorin sekundära egenskaper, och här återkommer alla tidigare svårigheter. Tvärtom, genom att betrakta materien som tillhörande materien i allmänhet, bör vi undvika dessa svårigheter, men med materiens namn bör vi förstå något annat än den massa genom vilken rörelse och förändring bestäms matematiskt. Vi skulle behöva säga: ett och samma substrat har två klasser av kvaliteter – gravitation och självbild, rörelse och tanke. (källa: 1290_6449.txt)

Det påpekas här att materia inte bara kan betraktas som ett "kallt" föremål som är underkastat matematiska lagar, utan också som en bärare av potentiella kvaliteter som bidrar till uppkomsten av självmedvetande och tänkande. Omvandlingen av livlös materia till en källa till subjektiv upplevelse förklaras således av närvaron i det mänskliga medvetandet av vissa bearbetningshandlingar (fantasi), liksom av det faktum att materia har en dubbel natur: å ena sidan är det ett objekt som kan mätas fysiskt, och å andra sidan, inom ramen för vissa processer, blir det en "plattform" för uppkomst och manifestation av mentala (subjektiva) kvaliteter.

Stödjande citat:
För att av sådana data, som i och för sig varken representerar en bestämd enhet eller en objektiv verklighet, skall kunna bilda sig en bestämd objektiv företeelse, är det alltså klart, att det är nödvändigt med en viss självständig (d.v.s. icke bestående av förnimmelser som sådana) handling, som vi kallar inbillning. Således ges verkligheten av ett objektivt fenomen inte av sensorisk erfarenhet, utan av fantasi; Den uppenbaras inte i sinnenas förnimmelser, utan i sinnets bilder eller idéer." (källa: 1260_6299.txt)

Om förnimmelsen endast tillhör en organisk kropp, om den alltså är en härledd företeelse av materien, så måste den inordnas under kategorin sekundära egenskaper, och här återkommer alla tidigare svårigheter. Tvärtom, genom att betrakta materien som tillhörande materien i allmänhet, bör vi undvika dessa svårigheter, men med materiens namn bör vi förstå något annat än den massa genom vilken rörelse och förändring bestäms matematiskt. Vi skulle behöva säga: ett och samma substrat har två klasser av kvaliteter – gravitation och självbild, rörelse och tanke. (källa: 1290_6449.txt)